Att se med hjärtat
Tekst av Maaretta Jaukkuri.

Hilde Mæhlum har som konstnär en ovanlig förmåga att med sina händer modellera den stora ömhet hon känner för människor. När jag tittar på hennes skulpturer får jag ofta lust att röra vid bronsformernas känsliga, avslöjande, men respektfulla linjer. En lust att uppleva skulpturerna med händerna och ögonen, på samma sätt som hon har gjort dem.
Sett från konstens nutida horisont är hon en traditionell skulptör. Hon har sin utgångspunkt i naturalismen och hon hade en av Norges mest kända naturalistiska skulptörer, Per Palle Storm, som sin professor på Konstakademien i Oslo i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Och hon har inte gjort uppror mot sin grundattityd, även om hon har experimenterat med många olika formspråk, som hon har kombinerat med det naturalistiska. Bronsränder som formar profilen eller ansiktet med positiva och negativa delar, färgränder målade på ansiktet som en mask eller linjer graverade på ansiktets yta, material- och färgexperiment, negativ kontra positiv form, fördubbling av formen, hjärtformade eller fritt formade ansikten, som ser ut som om de skulle vara slumpmässigt rivna ur jord eller fjäll.

Hon bygger också lager på lager växlande mellan naturalistiska och symboliska former. Masken som symbol för det hemlighetsfulla, det avsiktligt dolda, har länge varit av centralt intresse för henne. Många av hennes porträtt har ett inåtvänt, meditativt uttryck, som inte kommunicerar med betraktaren. Ett uttryck som vi kan ha då vi är ensamma med oss själva, men som i sociala sammanhang kan upplevas som en mask.
Hildes formutflykter och uttrycksexperiment görs alltid i relation till det naturalistiska och deras roll verkar vara att skapa en spänning mellan det representativa och det symboliskt formalistiska i konsten. Den här attityden, blandningen av fiktion och realism eller dokumentär, har varit viktig inom den nutida konsten, speciellt inom måleriet.
Hennes skulpturers dokumentära sida är just nu i en intressant fas. Hon modellerer inte längre bara ansikten; hon tar också direkta avtrykk av andra kroppsdelar, som kanske just därför ofta är svåra att känna igen. Men de förmedlar en känsla av människokroppens närvaro, som man nästan känner taktilt på sin egen hud. För oss blir det en verklig upptäcktsresa in i vårt egna kroppsliga landskap.

Samtidigt visar Hildes sätt att presentera sina skulpturer i utställningsrummet att hon också är mycket upptagen av de skuggor de kastar på omgivningen.
Skuggspelet skapar en annan dualistisk och fruktbar spänning i hennes konst. Här möter vi både det absolut immateriella och det självklart materiella och båda får nya dimensioner, nya betydelser. Hur kan någonting så fysiskt närvarande och konkret bli någonting så lätt och lekfullt, hur förvandlas figuren av det spelet? Vi står bland ljus och skuggor och blir medvetna om vår egen fysiska närvaro och de skuggor den kastar på väggarna, som blandar sig med skulpturerna och deras skuggor då vi rör oss mellan dem. Vi blir medaktörer i den scen som spelas upp inför våra ögon.


För Hilde verkar ansiktet ha blivit ett outtömligt landskap till vilket hon återkommer gång efter gång. Hon verkar besatt av de möjligheter som ansiktet och dess grundformer (ögonen, öronen, näsan, kinderna, munnen) bjuder på. Hennes konstnärskap kan, åtminstone hittills, förtätas till detta djupa intresse för ansiktet.
Det liknar de modernistiska konstnärernas fascination för en form eller för dialogen mellan två eller flera abstrakta former.  
Ansikten möter man i alla sociala situationer. Här påminns man om den franske filosofen Emmanuel Lévinas fascination för den andres ansikte: ”Det som står att avläsa som en uppfordran i ansiktet betyder säkert en kallelse till ett givande och ett tjänande – eller budet att ge och att tjäna – men bortom detta och inneslutande detta, befallningen att inte lämna den andre ensam, vore det så öga mot öga med det obönhörliga. Detta utgör sannolikt fundamentet för socialiteten, för kärleken utan Eros. Fruktan (la crainte) för den andres död ligger säkerligen till grund för ansvaret för honom.” (Emmanuel Lévinas, ”Etik och oändlighet”, s.137)

För mig verkar Hildes fascination för ansiktet komma från hennes intresse och respekt för andra, för det hos andra som alltid förblir ett mysterium för oss. Hon kartlägger ansiktet, som är det vi kan se av andra och det som ger oss möjlighet att förstå. Det specifika med hennes porträtt är den stilla ro de utstrålar, känslan av trygget, av att modellen har vilat förtroligt i konstnärens blick. Den andres blick är en tröst; jag känner mig trygg, blir sedd, min existens är bekräftad.
En gång för många år sedan sade Hilde till mig att hon är fascinerad av människors munnar. Hon tycker att munnens form och gester berättar mycket om människan.
Att hon inte tittar på ögonen, som allmänt anses som själens spegel, utan på munnen och läpparna, visar på hennes sensuella hållning till former och deras budskap. Hon verkar inte ha några förutfattade meningar om formerna, utan som en sann konstnär observerar hon, men bedömer inte. På hennes utställningar kan man faktiskt följa hennes blick på munnarna. Men ibland, som i ”Blikkboks”, riktar hon samma koncentrerade fokus mot ögonen.

I ”Blikkboks” har hon placerat ögon i en låda, som samtidigt fungerar som en inramning och som en avgränsning av det vi väljer att se. I ”Munnboks” är rödfärgade läppar placerade vid en vit tändsticksask. Det är en subtil hänvisning till bilder där man vill ange måttet på något ovanligt stort eller litet genom att placera en sak vid en annan sak med ett känt mått. Tändsticksasken har ett känt mått på samma sätt som en deciliter. Det här formatet är den minsta i det skalregister, som hon varierar med stor känslighet. Skalan är en viktig del av hennes budskap och den sträcker sig från tändsticksaskens lilla format till det monumentala ansiktet. Det går inte att säga vilken skala som verkar passa hennes uttryck bäst, eftersom skalan är en naturlig del av hennes visuella språk och inte kan skiljas från resten av skulpturen.
Den verkar snarare bestämmas av avståndet mellan blicken och det sedda eller mellan kroppen och skulpturen. Det handlar om vilken del av oss som upplever skulpturen: ögonen eller kroppen, som delar utrymmet med den. Hilde har också varierat det temat genom att göra olika skalversioner av en och samma skulptur.  

I de här konstverken möter vi en människosyn, som både representerar det utifrån sedda och observerade och det inifrån intuitivt kända. Det unika i hennes konst är hennes sätt att enkelt vara med en annan människa, att närvara i den andres mest privata stunder och samtidigt ha ett respektfullt avstånd. I Antoine de Saint-Exupéys berättelse om den Lilla Prinsen kan man läsa följande rader ”Adjö, sade räven. Nu skall du få höra min hemlighet; den är mycket enkel: det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen.” I Hilde Mæhlums skulpturer blir det som ses med hjärta synligt.

(> Maaretta Jaukkuri er kunsthistoriker,
Hun har vært kurator for Skulpturlandskap Nordland,
professor i Kunst i felleskapets rom ved NTNU
 og kunstnerisk leder på Kunstnernes Hus. )

Curriculum Vitae
for
billedhugger
Hilde Mæhlum.

Født 19.mars 1945 i Heddal, Notodden.
Adresse: Skibakkeveien 5, 0881 Oslo.
Billedhuggerverksted på Frysja kunstnersenter.
Kjelsåsveien 145, 0491 Oslo.
Telefon  arb.: 22158382.
Telefon hjem: 22238726.
Mobiltelefon. 93232109.
E-post: hilde.maehlum@gmail.com


Medlemskap:
NBF, Norske Billedkunstnere,
BOA, Billedkunstnere Oslo og Akershus,
BONO, Billedkunst Opphavsrett i Norge.

Utdanning:
Kunst- og håndverkskolen i Oslo 1965-68
Statens Kunstakademi 1968-75
Dublin College of Art and Design 1976
State University of New York  1989-90
Kinesisk kalligrafiutdanning ved
Universitetet i Oslo 1996-2003   

Stipendier:
Houens legat 1974
Lorch-Schives legat 1975,78,80      
3%-fondets stipend 1978              
Oslo bys kulturstipend 1982             
Statens treårige arbeidsstipend 1984-86     
I.L. Langårds store reisestipend 1988    
Statens reise- og studiestipend 1992    
Vederlagsfondets stipend 1993
- Statens garantiinntekt for kunstnere fra 1995

Priser:
Oslo kommunes kunstnerpris 1989
Norske Bilders stipend 1996
Notodden kommunes kulturpris 1998
Ulrik Hendriksens minnestipend  2002

Separatutstillinger:
Kunstnerenes Hus, Oslo  1981       
Notodden Kunstforening 1981       
Kunstnerforbundet, Oslo 1987      
Festspillene i Nord-Norge, Harstad 1987
Tromsø Kunstforening 1993
Alta Kunstforening 1993      
Svolvær Kunstforening 1994
Kunstnerforbundet, Storsalen, Oslo 1994
Fossekleiva- Galleri 1996
Hå gamle prestegard 1998              
Risør Kunstforening 2004
Haugesund Kunstforening 2005
Galleri Falkum, Skien  mars  2005
Trondhjem Kunstforening  mai 2005
Soli Brug, Greåker juni  2005

Kollektivutstillinger (de fleste):
Frysjasenterets åpningsutstilling 1970
Kafe Mejan (Stockholm):Frysjautstilling 1970
Høstutstillingen 1975,77,82,83,91,99  
Trøndelagsutstillingen 1978        
Østlandsutstillingen 1979,81,91
UKS Vårutstilling, Kunstnerenes Hus 1974,81      
Seljordutstillingen 1978,81        
NBF's Festspillutstilling, Bergen 1981        
Storsalen, Romsås senter 1981
Vikerødegården 1983,94
Østersjøbiennalen, Rostock 1984          
Willebadessen, Tyskland 1985          
Bulgaria med Riksgalleriet 1985       
P.P.Storms elever, Nasjonalgalleriet 1986          
Heimdalsutstillingen 1987,92      
Kunstsalon Wolfsberg, Zurich 1987  
Notoddenkunstnere,Samtidsk. 1988  
Skulptur ute, Kontraskjæret, Oslo 1988
Fra strek til skulptur, Oslo Kunstforening 1989
State University of New York 1990     
Tønsberg billedgalleri 1991   
Norsk Folkemuseum 1992  
Rothenburg, Tyskland 1993         
Berlin 1993        
Norske Bilder 1993,94,95,97         
Telemark Kunstsenter 1993
Den Nordiske, København 1994
Modum Kunstforening 1995
Larvik Kunstforening 1995
Eiker Kunstforening 1996
Raulandsutstillingen 1997
Bærums Verk 1997                
Bluesfestivalutstilling, Notodden 1997
Skaugumåsen 1997
Vinje 1998
Galleri Falkum, Skien  1998, 2009
Galleri AG. Stange 1999
Galleri Heer 1999
Sandefjord Kunstforening  2000
Galleri Svalbard  2000
Gammal-Kleppe, Vågå  2000
Telemark Fylkesgalleri  2000
Det Gule Huset, Asker 2001
IKM, Oslo 2002
Asker Kunstforening 2003    
Galleri Skaarer 2006
Vinjeutstillinga  2007
Sommerutstillingen i Stavern 2007
Elverum Kunstgalleri  2010
Juleutstillinger i Kunstnerforbundet siden 1986
Kunstnerforbundet "Hundre" 2011                                     

Uteskulptur:
Bærums Verk  2006, 2007, 2008, 2009                                                          
Aker Brygge  2007, 2008, 2009
Gjøvik  2008, 2009
Lier  2009, 2010, 2011
Christiania  Torg 2010
Eidfjord  2010
Bekkestua Torg 2011










Offentlige arbeider i:
Mosvannsparken, Stavanger 1981         
Norsk Hydro, Notodden  1981    
Nesodden Videregående Skole 1981      
Husebyleiren, Oslo 1981     
Nordstrand Skole 1985      
Gravdal skole, Leknes 1986  
Saltdal, -byste av Erling Engan 1986     
Telemark Politikammer, Porsgrunn 1986        
Notodden torg 1988       
Kommunehuset i Sandvika 1992                   
FIR i Røyken 1992      
Kulturhuset i Harstad 1992
Det juridiske Fakultet, Oslo 1995
Det nye regjeringskvartalet R5 1996
Sandvika Teater 1996     
Straumen Kommune- relieff av E. Tverbak  1997
Bærums Verk 1997
Uldal vidaregåande skule 1998
Delphi Forvaltning 1998    
Stange sentrum  2000                                           
Eiksmarka skole, Bærum  2000
Rikshospitalet 2000
Residency of the World 2002
Relieff av Olav Kaste, Heddal 2002
Knut Hamsund videregående skole, Hamarøy  2002
Høyanger 2003
Hurtigruta  "Midnatsol"  2003                          
Jewel of the Seas  2004
Rica Ishavshotel, Tromsø  2006
Bærums Verk 2009

Offentlige Innkjøp:
Norsk Kulturråd
Nasjonalgalleriet
Riksgalleriet
Oslo kommunale kunstsamlinger
Stavanger Kommune
Notodden Kommune
Seljord Kunstforening
Troms Fylkeskommune
Nord-norsk Kunstmuseum














Stillinger og verv:

- Stifter av Frysja Bruk
(sammen med  F. Wang og  A. Saastad)  1969      
- Medlem av styret i UKS  1973-75                                                  
- Medlem av styret i NBFO  1974-75                                            
- Redaktør av Billedkunstneren  1975                                       
- Leder for Den norske IAA- komiteen 1976-86                               
- Styremedlem og treasurer
 i International Association of Art (IAA) 1979-83,                       
president i   IAA  1983-86                                                                      
ærespresident i IAA fra 1986                                                 
- Aksjonær i Kunstnerforbundet fra 1988                                     
- Medlem av styret i Oslo Kunstforening  1988-91 
- Adjunct Lecturer, SUNY, Stony Brook, USA 1989-90
Medlem av Norsk Kulturråd  1989-92                      
leder av fagutvalget for billedkunst og kunsthandverk,
leder av  arbeidsgruppa for visuelt miljø,
medlem av arbeidsutvalget 1991-92.
medlem av fagutvalget for visuelt miljø 1993-96
- Medlem av LOOCs kulturutvalg 1989-91        
- Nestleder av BONO's interimstyre  (nasjonal
Opphavsrettorganisasjon for billedkunstnere)  1992-93
- Leder av BONO's styre 1993-94   
- President i CIAGP (Internasjonal
opphavsrettsorganisasjon for billedkunstnere) 1994- 95
- Styremedlem i Norsk forening for opphavsrett 1995-2002  
- Styremedlem i Telemarks fylkesgalleri 1999-2003
- Styremedlem i Ingeborg og Per Palle Storms legat  2000-2002            
- Styreleder i stiftelsen Atelier Nord 2006-2008
-Styremedlem i NORCODE
(The Norwegian Copyright Development Association) 2009-2010